Älleköpingestenen
| Elleköpinge kyrkogård | |
| Fyndplats | |
 Älleköpingestenen vid Åhus kyrka och museum | |
| Land | Sverige |
|---|---|
| Landskap | Skåne |
| Län | Skåne |
| Kommun | Kristianstad |
| Socken | Åhus |
| Plats | Kristianstads museum, Kristianstad |
| Koordinater | 55°55′43″N 14°13′39″Ö / 55.92854°N 14.22763°Ö / 55.92854; 14.22763 (avser fyndplats) |
| Kulturmärkning | |
| Runristning | |
| - Referens nr. | Åhus 2:4 |
| Tillkomsttid | 900-1000 e.Kr. |
| Information från FMIS. | |
DR EM85;377 är en vikingatida ( 900-tal eller början av 1000-talet) runsten av granit hittad vid Älleköpinges kyrka, i nuvarande Åhus socken och Kristianstads kommun.[1] Runstenen upptäcktes i juli 1965 vid en utgrävning av Älleköpings kyrka. Stenen hade legat som grundsten i kyrkans södra mur.
Fyndplats för runsten
År 1965 företogs en undersökning av kyrkgrunden av L. Cnattingius. Stenen påträffades sekundärt använd som sockel.[2] Runstenen var 3 meter lång, inskriften tolkades då som: "Blek ristade till minnet av Skrut denna sten". Förutom denna undersökning har ruinen undersökts av läroverksläraren Abraham Ahlén en del år före 1910. Stenen är av rödgrå granit och finns nu efter restaurering av Kristianstads museum framför rådhuset vid torget i Åhus. Stenen mäter 319 cm * 104 * 50 cm.[3]
Inskriften
Translitterering av runraden:
- bilik͡r raisti af- skrauta st(a)in þina[1]
Normalisering till äldre fornsvenska:
- Billingʀ ræisti af[t] Skrauta stæin þænna.[1]
Översättning till nusvenska:
- Billing reste efter Skröte denna sten.[4]
Trots sin korthet är inskriften av stort värde. De båda mansnamnen, Billingʀ och Skrauti, har före detta fynd aldrig belagts i någon runinskrift.[5] Runorna står i en lodrät rad begränsad av ramlinjer, ingen utsmyckning.[1] Av runografisk synpunkt är stenen av intresse p.g.a. ristaren använder både normal och kortkvistrunor.[4] Runorna har en höjd på 18-22 cm (utom kortrunorna som mäter 9-10 cm).
Ett instiftardokument för cistercienserklostret Clara Sylua från 1138 antyder på latin, att ett "hedniskt" namn på Älleköping var Billingdorf.[6]
Se även
Referenser
Noter
- ^ [a b c d] Samnordisk runtextdatabas, DR EM85;377 $, 2014
- ^ ”Fyndplats för runsten (RAÄ-nr Åhus 172)”. RAÄ. https://app.raa.se/open/fornsok/lamning/06b400d7-8c19-46d4-be98-cb82f5a7b9b0. Läst 17 niovember 2023.
- ^ ”Runristning Fornlämning RAÄ-nummer: Åhus 172”. RAÄ. https://app.raa.se/open/fornsok/lamning/7f072ae8-cdb4-4c48-8efe-4b483ca4b3de. Läst 17 november 2023.
- ^ [a b] Fv 1966:105 http://fornvannen.se/pdf/1960talet/1966_102.pdf
- ^ Jansson, Sven B. F. ”Några runfynd 1965”. Fornvännen 1966. RAÄ. sid. 102-107. http://raa.diva-portal.org/smash/get/diva2:1224912/FULLTEXT01.pdf. Läst 6 november 2023.
- ^ Sven Rosborn, Tomas Sielski. Nytt källmaterial om Nordens äldsta cistercienserkloster (Om cistercienser i Skåne) [Version 2020-07-24]. Academia.edu. https://www.academia.edu/43667748/Om_cistercienser_i_Sk%C3%A5ne_2020_. Läst 14 september 2020
Litteratur
- Ale, Historisk tidskrift för Skåneland, nr 3 S. B. F. Jansson 1965.
- Skånes Hembygdsförbunds årsbok 1966.
- Pehr Johnssons reseberättelse 1910-11 i ATA
- Kristianstadbladet 29/1 1948.
- ATA diarienummer 317/76.
- ATA diarienummer 4522/65.
Externa länkar
- ”Runer, indskrift og billeder af: Älleköpinge-sten”. runer.ku.dk. http://runer.ku.dk/VisGenstand.aspx?Titel=%C3%84llek%C3%B6pinge-sten. Läst 7 januari 2021.
