1954 Kukarkin
1954 Kukarkin | |
Tredimensionell modell baserad på asteroidens ljuskurva. | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | Pelageja Sjajn |
Upptäcktsplats | Simeizobservatoriet |
Upptäcktsdatum | 15 augusti 1952 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (1954) Kukarkin |
Alternativnamn | 1952 PH, 1957 QB[1] |
Uppkallad efter | Boris Kukarkin[2] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet |
Omloppsbana[3] | |
Epok: 21 januari 2022 | |
Aphelium | 3,856 AU |
Perihelium | 2,013 AU |
Halv storaxel | 2,934 AU |
Excentricitet | 0,3140557 |
Siderisk omloppstid | 5,03 år |
Medelomloppshastighet | 17,39 km/s |
Medelanomali | 277,6° |
Inklination | 14,80° |
Longitud för uppstigande nod | 278,0° |
Periheliumargument | 70,50° |
Fysikaliska data[1] | |
Diameter | 13,6 km |
Synodisk rotationsperiod | 136,4 h |
Albedo | 0,261 |
Absolut magnitud (H) | 11,44[3] |
1954 Kukarkin eller 1952 PH[1] är en asteroid i huvudbältet, som upptäcktes den 15 augusti 1952 av den ryska astronomen Pelageja Sjajn vid Simeizobservatoriet på Krim. Den har fått sitt namn efter den ryske astronomen Boris Kukarkin.[2]
Asteroiden har en diameter på ungefär 13 kilometer.
Referenser
- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 1954 Kukarkin” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=1954. Läst 1 september 2017.
- ^ [a b] Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – (1954) Kukarkin. Springer Berlin Heidelberg. sid. 157. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_1955. Läst 1 september 2017
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
|