Semiter

Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras.
Motivering: Delar av texten har inte stöd i huvudkällan (2024-08)
Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Semiter var en grupp folk som sedan omkring 3000 f.Kr. hade en dominerande ställning i Mellanöstern. Namnet syftade ursprungligen på folk nämnda i Bibelns Första Mosebok (10:21–31) som ättlingar till Noas son Sem. Namnet användes första gången på 1700-talet, först i samband med de språk som semiterna talade, men blev senare vanligt namn på själva folken.

Den allmänna uppfattningen^{[förtydliga]} är att semiterna hade sitt "urhem" i den sydliga delen av Arabiska halvön och därifrån vandrat västerut till Etiopien, i nordvästlig riktning till nuvarande Israel och Palestina, Syrien och Mesopotamien samt till Egypten och Nordafrika i nordväst. Man vet till exempel att en stor ström semiter kom till Egypten redan i förhistorisk tid. Orsaken till emigration eller invasionen är oklar, men man tror det hänger ihop med ett avsiktligt folkutbyte.

Det finns i dag inga semiter vad vi känner till. Ordet har historiskt använts om judar, och då framför allt i beskrivande betydelse.